Lisa i radio - Dagbok från sluten avdelning



För cirka ett år sedan (under tiden jag var på behandlingshemmet) gjordes ett radioprogram om mig, om mina erfarenheter om tvångsvård, bältesläggning med mer. Jag berättar utifrån mina dagböcker. Jag tänkte att jag skulle länka det nu. (Ja, det är jag som pratar.)

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/356906?programid=3052
(Del 2 finns på samma sida, klippen är cirka 17 minuter långa.)


Och minns ni inlägget jag gjorde angående bältesläggning riktat till personal för ett tag sedan? För knappt två veckor sedan publicerades alla punkter i en nättidning med lite bilder på mig. Artikeln har visats drygt 17 500 gånger och delats över 1000 gånger på Facebook. Efter att den kom ut har läkaren fått kalla fötter och ändrat i rutinerna kring huruvida personalen får bälta mig eller inte. Nu måste en läkare göra en bedömning varje gång innan de bältar mig - så som det ska gå till, tror jag. Innan har i princip vem som helst kunnat bestämma att jag ska bältas lite hur som helst, vilket jag inte tror är tillåtet.

Detta betyder inte att jag aldrig mer blir bältad, och jag har blivit bältad flera gånger efter att rutinerna kom till. Men nu görs det åtminstone en riktig bedömning.
Allmänt, Historia | |
#1 - - Daniella 🌙:

kram! (mejlen)

Svar: Min mail fungerar inte. Kram!
Lisa

#2 - - Violent:

Men åh, precis vad jag hoppades med det inlägget, fantastiskt <3

Svar: Fina du. <3
Kram
Lisa

#3 - - Viljaleva.devote.se:

Vad bra att du bröt tystnaden! Det var jättemodigt och starkt gjort! Kram<3

Svar: Tusen tack. <3
Lisa

#4 - - Bella:

DU ÄR SÅ JÄVLA BRA!!!!!!!!

Love u!

<3

Svar: Tack, älskade du! Hälsa dina små. <3
Lisa

#5 - - MissManic:

Fan vad bra att du fått sån respons!! Hoppas verkligen att de ändrar rutinerna och inte bara säger det

Kram

Svar: <3
Lisa

#6 - - Anonym:

Hej! Lyssnade precis på programmet. Känner igen mig så mycket i det här med att få höra att man är den gladaste elven på hela skolan när man egentligen vill dö som du uttryckte det. Även om någon hade sett än, om någon ändå hade sett hur man egentligen mådde. Om man hade fått hjälp tidigare.

Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart och att du får det lite lättare i livet.

Kramar.
Anonym 17 år.

Svar: Tråkigt att du känner igen dig, men jag hoppas att det kan få dig att känna dig lite mindre ensam.

Kram
Lisa

#7 - - Anonym:

Asså jag vet inte vem du är eller känner dig så, läste bara en artikel där de skrivit ut ditt namn och så :)<3

Svar: Okej! :) <3
Lisa

#8 - - Anonym:

kan du ha en frågestund? har massor av frågor jag vill fråga dig om, typ om mediciner och massa sånt :p

Svar: Så, nu har jag lagt upp en bild och kört igång. Bombardera mig med frågor!
Kram
Lisa

#9 - - T:

Hej! Hittade precis till din blogg men lyssnade på programmet i princip då det kom ut. Har också haft anorexi i flera år så kan känna igen mig i mycket av det du skriver. Kram

Svar: Hej, fina du. Hur mår du nu för tiden? Får du hjälp?
Kram
Lisa

#10 - - Charlotte Sometimes:

Jag har precis lyssnat på programmet och jag vill bara säga att du är så stark som bryter tystnaden. Dessutom sjunger du otroligt vackert <3

Svar: Åh, vad glad jag blir. Tack, snälla du. <3
Lisa

Upp