DET ÄR EN SÅDAN DAG
Har haft det riktigt jobbigt ett tag, efter att det varit bra. I fredags blev jag bältad två gånger.
Mamma är och tittar på boendet.
Allt är svart. Hopplöshet och förtvivlan skriker. Jag borde vara glad och spänd på boendet, men grundstämningen är för låg. Skratt ligger hela tiden nära till hands som ett försvar, men är mekaniskt styrt av smärta och vilseleder omgivningen. Inuti går jag under. Det känns som att jag håller på att dö inifrån. Självmordstankar och självmordsplaner haglar över mig och blir så verkliga att jag tror att det är på riktigt.
Monster kommer snabbt mot mig. Jag stängs av. Jag försvinner. Vet inte vad som händer, försvinner till en annan värld. Kan inte förklara. Hör röster. Hjälp mig. Min kropp delas mitt itu.
Har försökt prata med personalen, men det är hopplöst. Inget hjälper. Jag blir inte förstådd, som vanligt. Jag är så uppgiven så det liknar ingenting.
Senare.
Angående boendet så måste de anställa 5-6 nya personal om jag ska kunna flytta dit. Om de gör det, så tar det ca 1,5-2 månader.
Åh fina fina du, vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig<3 Varför förstår de inte???