Utskrivningssamtal

Idag, fredag, har jag haft mitt utskrivningssamtal, eftersom jag flyttar på söndag. Utskriven blir jag officiellt den 11/6, då saker kring mitt ÖPT inte är klara ännu, men för det behöver jag inte återvända till avdelningen. Villkoren för mitt ÖPT kommer vara att jag:
1. Måste ta mina mediciner
2. Måste äta
3. Måste sköta mina kontakter hos öppenvården

Det här har varit en fruktansvärd inläggning. Jag har inte fått hjälp med någonting annat än min ätstörning (för att det var den jag lades in för), som har varit stabil sedan augusti (!!!), men allt annat - som är det som har gjort att jag blivit kvar så länge, i kombination med att socialtjänsten är långsamma - har de bara helt och hållet struntat i. Och när det sedan har tagit sig uttryck på olika sätt, har jag bara blivit missförstådd och bemött med arga miner, och blivit utsatt för tvångsåtgärd efter tvångsåtgärd som har förstört mig. Jag har känt mig som ett problem som nästan ingen orkar med. Det är bara min fantastiska kontaktperson och en till som inte har gett upp.

Jag har blivit bältad 165 gånger sedan jag kom hit, vilket gör att det blir 286 gånger totalt sedan jag var inlagd på BUP. Ofta tänker jag att det inte är så farligt - att jag är löjlig som ibland mår dålig över det, men någonstans sätter det djupa spår i själen. Det kryper fram när jag minst anar det. Mina dissociationer har blivit mycket värre det här sista året.

Nu är dessa knappa 13 månader i alla fall snart slut. Jag räknar nästan ner timmarna. Det ska bli så otroligt skönt att skrivas ut. Jag kommer inte sakna avdelningen. Inte alls. Vill bara glömma och gå vidare, även om jag vet att det inte fungerar så. Det här är istället ytterligare en sak som jag måste bearbeta. Min kontaktperson kommer jag hålla kontakten med.

Jag hoppas att det här blir bra.
Allmänt | |
#1 - - Viljaleva.devote.se:

Du är inte töntig som mår dåligt över det!! Jag har bara blivit bältad EN gång o hade ptsd drömmar om det flera år efter varje natt. Tänk om psykiatrin i Sverige var som på Island. Kunde hantera situationen utan bältesläggningar. Kram<3

Svar: Jag hoppas verkligen att Sverige kommer dit. Inte konstigt att man bältar innan man har sett någonting annat som fungerar egentligen, men kan Island så kan vi.
Kram
Lisa

#2 - - Malin:

Hej! Det är verkligen ok att må dåligt pga tvångsåtgärder man blivit utsatt för! Jag har också blivit bältad många ggr, dock ej så många som du.
Jag kan känna mig annorlunda när jag är med jämnåriga. Kan få för mig att det märks på mig att jag är ett psykfall fast jag idag har ett socialt sammanhang att gå till på dagarna. Kan känna att ingen förstår.
Finns så mycket som behöver bearbetas kring bältningar när man inte får det man behöver i stunden eller efteråt som tröst, förklaring till varför, värme, medmänsklighet. Just då är man ganska liten och rädd iaf första gångerna.
Många gånger har mitt vak suttit och tittat på sin mobil, suttit med ryggen emot. jag har fått brottats med stora män där jag inte haft en chans. De har klippt sönder mina trosor när jag varit fastspänd i jakt på vassa saker.
Många gånger kanske inte bältningen behövts om de bemött mig på ett annat sett.
Det sker ofta så brutalt. Så nedvärderande. Så respektlöst.
Jag hoppas verkligen du hittar någon att få bearbeta detta med som kan hjälpa dig.
Jag mår ofta dåligt över mina bältningstillfällen, polistransporter med handfängsel osv.
Jag är inte farlig. Bara för mig själv ibland.

Svar: Usch, vad du har varit med om. STORT TACK för din kommentar! Jag behövde verkligen höra det!
Lisa

#3 - - Malin:

Hej igen

Glömde skriva Lycka till!!! Hoppas boendet blir bra och att du får det stöd du behöver!

Jag har själv haft svår anorexi under mer än 10 år. Men nu äter jag vad jag vill. Jag tänker inte på vikt o kcal. Jag mår inte bra, men det är så underbart här på andra sidan. En helt annan frihet och att äntligen få vara med i gemenskapen runt bordet.
Kämpa, det är det verkligen värt!
Stor kram

Svar: <3
Lisa

Upp