Utskrivning?

Min tvångsvård går ut den 31 mars, och igår frågade jag läkaren om hon kommer ansöka om förlängning eller om hon bara kommer låta det löpa ut. Hon svarade väldigt optimistiskt att hon kanske låter den löpa ut.

Det väcker dubbla känslor i mig.

Jag har varit här i mer än ett och tre fjärdedels år, har haft vak hela tiden och har det fortfarande. Jag är verkligen inte stabil.
Förnuftet säger att det inte alls är smart att skriva ut mig.

Men så kommer den andra delen in - att jag verkligen vill dö. Det blir lättare att ta livet av mig om jag är utskriven. Och om jag får möjlighet att skriva ut mig så kommer jag ta mitt liv. Jag har redan bestämt mig. Det finns inget liv kvar inombords. 

Jag ligger precis på gränsen mellan beslut och agera, och hade jag inte stoppats hela tiden hade jag agerat för länge sedan.

Allmänt | |
#1 - - Bella:

Nej du, lägg av nu! :'(

#2 - - N:

Det låter kanske dumt att säga att det kommer bli bättre för det är fan inte lätt när det är så svårt. Men tänk bara på alla oss som bryr sig om dig. Som står bakom dig och som stöttar dig. Kämpa underbaraste du. Kämpa<3 <3

Svar: <3
Lisa

#3 - - Åsa:

Personalen på detta bygget kommer alltid att stoppa oss. Ingen kommer låta dig dö! Det finns en sak som du älskar och det är konståkning. Du är 20 år. Du kan träna upp dig igen. Du kan träna för nöjes skull eller för att ha ett mål att tävla.

Jag önskar ibland att jag var i din ålder. Att jag inte satt här i min förbannade säng på psyket, fyller snart 34 år och vill också träna konståkning, men har problem med maten . vikten måste ner först annar kan jag skada mina leder.

Snälla, jag kan inte säga åt dig att du inte ska agera. Men jag önskar att du rev sönder ditt papper och skrev upp för och nackelar med livet som du skulle kunna ha om du mådde bättre, Vad önskar du att göra? Hur vill du må? Vad vill du ha för hjälp? Har du vänner som bryr sig? Kämpa .....du får inte ge upp. Testa livet på utsidan minst lika länge som du varit på insidan du kan få ett liv

Svar: <3
Lisa

#4 - - Anonym:


Hej vännen.
Har skrivit här förut.

Går ofta in på din blogg och blir ledsen varje gång. Ledsen över att du känner som du gör, att hoppet för länge sedan tog slut.
Sättet du beskriver känslor och tankar visar att du är en smart och känslomässig människa!
Jag hoppas verkligen att du en dag vaknar upp och känner att du måste ge det en chans, igen.
Du har inget att uträtta med döden, många kommer bli ledsna och undra vad de hade kunna gjort annorlunda.

Snälla håll hårt i minsta lilla glädje du har.
Livet suger för alla, till och från. En dag kanske man plötsligt börjar uppskatta en sådan sak som att våren anländt och solen värmer.

Ge inte upp! Jag känner dig inte, men besöker din blogg med jämna mellanrum och jag skulle tycka det var så jävla orättvist och synd ifall du inte finns längre.

Stor bamsekram ❤️

Svar: <3 <3 <3
Lisa

Upp