Mardrömslikt
Jag står inte ut. Jag kan inte ens beskriva hur hemskt allting är. Det är som en vaken mardröm. Allt är outhärdligt konstant. Jag sjunker bara djupare och djupare ner hela tiden. Allt är totalt kolsvart. Jag kan inte känna någon glädje överhuvudtaget. Det känns som att jag ska självdö inifrån för att allting är så hemskt. Jag står inte ut. Jag orka inte mer. Det enda jag vill är att dö.
Kroppen känns tung som bly. Jag orkar knappt ta mig från sängen till toaletten. Jag har ingen som helst ork alls. Jag vill bara bryta ihop av minsta lilla ansträngning. Det svarta är för tungt och tar all min kraft. Jag orkar inte göra någonting. Allt jag vill är att försvinna.
Allt är hopplöst. Jag kämpar inte längre. Jag kämpar inte längre för ett liv. Jag kämpar för att ta mitt liv.
Ingeting spelar någon roll. Saker som tidigare varit viktiga är totalt betydelselösa. Allt det här är ändå bara en meningslös väntan på att jag ska ta mitt liv. Det kommer ske oavsett vad som händer. Det enda på jorden jag vill är att dö.
Självmordstankarna blir starkare och starkare i takt med att allt blir svartare och svartare.
Det känns som att jag faller handlöst. Ingenting kan rädda mig. Eller rättare sagt är döden det enda som kan rädda mig.
Det finns inget hopp kvar.
Kram om du vill <3