Läkarsamtal, mål och mat

Jag hade läkarsamtal idag. Jag har inte blivit bältad på tre dagar (jämfört med att bli bältad tre gånger om dagen), och om jag inte blir bältad på två veckor KANSKE jag får en dag- eller nattpermission till boendet. Jag ska verkligen kämpa för det här!

Läkaren frågade också - eller ja, ville kanske - om jag kan börja äta halv portion till lunch (ingen middag). Jag har under drygt två veckor inte ätit lunch och middag, "bara" hållit mig till frukost och kvällsmat. Det kan tänkas ytterst dumt och korkat, men det blev så mycket för mig att allt rann över, och då var maten det enda jag kunde ta till. Nu vill jag absolut inte äta. Mina hungerkänslor är satta ur spel sedan lång tid tillbaka och det känns än mindre lockande att äta när man inte ens har aptit.

Men ja, jag SKA "börja äta". Jag måste bara hålla på så här ett kort tag till för att få mitt liv att hålla samman, och sedan går jag upp i vikt igen. Jag har till och med gjort ett eget förslag på hur den viktuppgången ska ske för att det ska ske så enkelt som möjligt. Jag måste bara ner lite till i vikt. Sedan lovar jag att "börja äta".
Allmänt | | 4 kommentarer

Idiot - jag syftar på mig själv

Jag får en klump i magen varje gång han skriver, trots att jag inte längre svarar. Vi träffades i somras. Vi ljög och sa att han jobbade i konståkningsklubben så att ingenting skulle verka konstigt. Vi träffades vid tre tillfällen, ensamma på mitt rum. Till slut mådde jag så dåligt att jag berättade för en personal. Sedan dess har jag haft besöksinskränkning. Om någon ska komma på besök måste det godkännas av en utav tre personal som vet om allting.

Och vad gör jag? Jag tar upp kontakten igen. Jag är så jävla dum i huvudet. Jag är så jävla äcklad. 

Han heter Jan. 52 år. 
Allmänt | | 2 kommentarer

Kaffe?

Jag ligger tyst under täcket i mitt mörka rum. Jag ska just gå ut till köket för att värma min vetekudde. Jag tittar på klockan som visar 16:00 och kommer på att det borde finnas kaffe kvar där ute. Åh, vad gott det skulle vara med kaffe. Då kan jag ta det på samma gång som jag värmer kudden. Fast... Då kanske alla tror att jag dricker bara för att dämpa hungerkänslor. Att jag är hungrig och inte kan stå emot. Det vore katastrof. Hunger är bara för de svaga. Och jag är inte svag.

Jag reser mig upp med kudden i handen och är precis på väg att gå ut när vaket frågar om hon inte ska larma på en annan personal, så att denne kan värma kudden åt mig. Eftersom jag helt har slutat prata rycker jag bara på axlarna, men vill innerst inne gå ut själv och få det där satans kaffet. Personalen tar fram sitt lilla larm och trycker på knapparna, det piper till och surrar, och en kvinna kommer in och hämtar min kudde. Några minuter senare är hon tillbaka med den varma kudden.

Det blev inget kaffe den här gången, men det kanske är lika bra. Ingen ska få tro att jag är svag, för JAG är inte svag.
Allmänt | | 3 kommentarer
Upp