Dialektisk beteendeterapi

Jag har bestämt mig för att ge DBT en ärlig chans. Det känns som en förutsättning om jag ska klara av boendet. Vi hade möte om det idag.

Nu är planen att jag nästa vecka ska träffa min behandlare på mottagningen, istället för att hon kommer hit som tidigare. Även det är en stor sak för mig, som annars inte vistas utanför avdelningen. Tanken är att vi ska fortsätta så fram till semestrarna drar igång, och efter sommaren påbörja behandlingen "på riktigt". Då skriver både jag och behandlaren på ett kontakt kring vad som ska gälla min behandling.

Jag kommer fortsätta att vara inneliggande medan jag får behandlingen så länge det behövs, men ha permissioner till boendet. Jag tycker att det känns som ett bra upplägg.

Efter mötet mådde jag så brutalt dåligt. Jag tappade helt kontrollen över mig själv och min middagstallrik gick i golvet. Jag klarar verkligen inte av att styra mina impulser. Men det är väl det jag ska lära mig... Vad tusan är det jag ger mig in på?


Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Du kommer klara det! Vi är SÅÅ många som tror på dig och vill följa din resa framåt! <3

Svar: Tack, fina du!
Lisa

#2 - - Elsa:

jag tror oxå på dig och på det där! hoppas det går bra!

Svar: Tack!
Lisa

#3 - - N:

vad bra att du tänker ge det en chans!! Håller med de ovanstående kommentarerna, Du är så jäkla gryyym!! <3

Svar: Du är bäst.
Lisa

#4 - - E.:

Tack för uppriktigt inlägg! Hisnande, cest ne pa? Har du koncentration att läsa eller lyssna på musik?

Svar: Cest ne pa? Inte läsa, men musik och ljudböcker - ibland.
Lisa

#5 - - Krisse:

Kämpa på du kommer klara detta även om det ibland kommer motgångar men du är stark och glöm aldrig bort att du är värdefull

Svar: Tack, fina Krisse. <3
Lisa

#6 - - elly:

Jag går i DBT och har gjort det i snart två år. Det är det bästa, men svåraste, jag någonsin gjort. Jag har mått dåligt så länge jag kan minnas, med borderline, ocd, grov ångest och självskadebeteende som mina huvudproblem. Jag märker en liten skillnad och det börjar ljusna. Äntligen. Jag har långt kvar, men jag mår inte så fruktansvärt brutalt dåligt som jag gjort. DBT är verkligen magi, fastän det är jobbigt. Jag vet att, om du ger det allt du har, ärligt, att du kommer komma någonstans. Kram <3

Svar: Behövde höra det här. Tack! <3
Lisa

#7 - - Sskadad:

Kämpa på! <3

Svar: Tack! <3
Lisa

#8 - - E.:

Förlåt att jag inte har svarat, försöker finna mig till rätta på det boende som jag varit placerad på sedan två veckor... söker liksom acceptans men the ANGST. Tacksam osv. Jo cest ne pas är franska för ... typ.. "eller hur". Rekommenderar Kierkegaard. Vill du ha lite citat? Musik som främjar mig idag är Guts över fear av Eminem samt Hopsin random. Perspektiv... våga snälla tro att de hjälper.

Upp