Flyttksos

I morgon byter jag avdelning. Jag mår helt hysteriskt dåligt. Igår eftermiddag hade jag permission och rymde. Vad som hände tänker jag inte berätta, men en cyklist stannade och förstod att läget var akut. Han tog tag i mig och höll om mig bakifrån medan jag bara gallskrek. Till slut kom polisen med blåljus och hämtade mig.

Idag har varit en enda katastrof. Ångestattackerna avlöser varandra och allt är kaos. Även om flytten säkert blir positiv är omställningen tuff för min Asperger-hjärna. Jag är så van vid att allt har varit på ett och samma sätt i nästan två och ett halvt år, och nu ska det bli annorlunda. Det är krig inom mig. Jag är så stressad att jag vill kräkas. Nu är i alla fall all packning klar. Jag längtar bara tills det blir kväll så att jag får sova bort den här mardrömmen. Jag orkar inte mer.

Allmänt | | Kommentera

Livet

Igår kväll på boendet när jag hade permission brast allting. Jag orkade inte existera mer, och rusade ut ur lägenheten i bara strumplästen i mörkret. Jag sprang och sprang, och det enda som fanns i mina tankar var bron i närheten. Men så hände något i mig. Min kontaktperson på boendet sprang långt efter och ropade på mig, och då... Bara stannade jag.

Jag tänker tillbaka på det nu i efterhand, och idag är jag faktiskt stolt över mig själv - just för att jag stannade. Det hade jag ALDRIG gjort för ett år sedan, men nu stannade jag faktiskt när min kontaktperson ropade på mig. Jag lyssnade på mitt förnuft istället för att gå på känslan och kom fram till att springa iväg var en VÄLDIGT dålig idé. Det var så mycket bättre att gå tillbaka, och då gjorde jag det. Jag lät min kontaktperson ta min arm och leda mig in i lägenheten igen, och väl där inne tog de så väl hand om mig. De var lugna och gjorde ingen stor sak av det hela, bortsett från att de överöste mig med beröm och påminde mig om hur långt jag har kommit.

Och jag inser, att det har jag faktiskt. Det är en helt annan Lisa nu jämfört med för ett år sedan. Jag märker inte när det går framåt i stunden, men jag kan se det när jag blickar tillbaka. Och idag är jag faktiskt stolt över de framsteg jag har gjort. Jag har på något vis kämpat utan att jag har märkt det? Det är konstigt att tänka på, men så är det faktiskt.

Jag är stolt över mig själv! JAG STANNADE!!! Det vittnar om att jag i alla fall då hade någon slags mognad och ett ansvarstagande kring mitt eget liv. Jag hade kunnat springa till bron och hoppa, men det gjorde jag inte. Jag följde med min kontaktperson tillbaka in i lägenheten istället. Att leva är för tufft för att det alltid kommer att vara så. Just nu är allting så tungt att jag inte vet om jag är död om en vecka. Men igår, då valde jag livet för första gången.

Allmänt | | 3 kommentarer

Möte inför flytt

Idag har det varit möte med mig, mamma, min läkare, en personal, verksamhetschefen på den nya avdelningen och min nya läkare. Det kändes väldigt bra. Jag flyttar 1 november, men kommer att ha kontakt med både min nuvarande läkare och min blivande läkare november ut.

Jag kommer för första gången på flera år att få lägga upp och ansvara för min egen mat själv. Det känns jättebra. Som det ser ut nu är det alltid en person som lägger upp maten åt mig och mäter upp den med decilitermått, som man ofta gör med folk som har ätstörningar. Jag kommer att använda ögonmåttet och ser det som ett ypperligt tillfälle att öva när det är under så kontrollerade former. Jag kommer att fortsätta vägas en gång i veckan så att vi ser att det fungerar. Jag vill och tror allt att jag kommer att fixa det!

Målsättningen är att allt annat ska bli så likt som på den här avdelningen som möjligt till en början. Det känns tryggt.

Under första månaden kommer jag att ha två eller tre kontaktpersoner för att jag ska få några jag kan känna mig trygg med. Sedan kommer det att utvärderas, och när det känns lämpligt kommer det bli som jag har det här, att jag har olika kontaktpersoner varje dag. Att det inte sker till en början är för att det är så otroligt många nya personer att lära känna. Därför var det här upplägget mitt eget förslag.

Jag kommer att fortsätta åka till min lägenhet en natt varannan helg, under förutsättning att jag är i skick för det.

Jag tycker att det hela känns bra!

Allmänt | | 3 kommentarer
Upp