Svar på frågestunden - del 3 av 3

Hur tror/vill du att ditt liv ser ut om 5 år?
Får jag rätt stöd och hjälp nu, kan det nog se ganska ljust ut. Jag kommer inte bli frisk och jag har mycket att bygga upp, men jag kanske kan få det tillräckligt okej. Får jag däremot inte det, så att allting bara fortsätter på samma vis som det har varit, så kommer jag säkerligen inte leva om 5 år. Jag står just nu mitt i en grå dimma och vet inte hur någonting blir - om jag reser mig eller faller. Det blir antingen eller. Allt beror på vilka förutsättningar jag får att överleva.
 
Om jag fick önska fritt hur det skulle se ut om 5 år, skulle jag få rätt hjälp, bli mer självständig, få ett så normalt liv som det går utifrån mina förutsättningar även om jag inte blir frisk, få ätstörningen under så tillräckligt god kontroll att jag bara slipper läggas in hela tiden och kanske lära mig att hantera mina känslor bättre. Jag skulle vilja ha någon form av jobb, kanske pugga och kanske ha körkort. Men det enda jag önskar är egentligen en vardag som fungerar. Det behöver verkligen inte vara perfekt.
 
Om du får riktigt tråkigt på avdelningen - vad hittar du på då?
Det är faktiskt sällan jag får tråkigt, även om jag bara ligger i sängen. Jag har inte lust, ork eller vilja till någonting och har därför inget behov av att stimuleras. Men om jag får tråkigt brukar jag titta på något program på SVT eller TV4 Play, lyssna på något radioprogram, sätta på musik eller kolla sociala medier. Om vaket är någon person jag tycker om kan jag prata med den, och mamma eller pappa brukar komma på besök en stund på kvällen.

Vad anser du om droger? Har du någonsin använt någon (ej utskriven) som självmedicinering? Kramar!
Jag är helt mot droger. Själv röker eller dricker jag inte ens. Men jag förstår mycket väl att man kan fastna i droger, och det finns det oändligt många anledningar till. Jag hade förmodligen fastnat väldigt lätt om jag börjat självmedicinera. Det finns så gott alltid en bakomliggande anledning till att folk hamnar i ett missbruk, och det är väldigt olyckligt.
 
Kan man må bra fast man är deprimerad? Jag har varit rejält deprimerad i ett år men nu har jag varit rätt glad i två månader (gråter dock varje dag men tycker inte jag är ledsen), vet du om det är normalt att vara glad när man är deprimerad eller borde man vara ledsen hela tiden?
Jag vågar faktiskt inte svara dig av rädsla för att säga fel, men spontant tänker jag att depressioner ju är i olika grad. Kanske har din lättat något från det värsta? Det behöver inte betyda att du blivit frisk eller att den är borta. Har du fyllt i något självskattningsformulär någon gång? I så fall skulle jag råda dig att be om att få fylla i ett igen och jämföra resultaten. Mitt humör har kunnat svänga när jag varit djupt deprimerad, men det hör till min bipolaritet. Men självklart måste man kunna vara glad trots att man är deprimerad. Jag hoppas verkligen att det går åt rätt håll för dig.
 
Hur upplever du ångest? Fysiskt och psykiskt.
Jag brukar darra, skaka i kroppen, få svårt att andas, få ett tryck över bröstet, bli impulsiv, få panik, vilja skada mig, ibland få lågt blodtryck, ibland börja skrika, få hjärtklappning, bli okoncentrerad osv.

Hur skulle du beskriva att en depression känns?
Allt känns svart, mörkt och outhärdligt. En intensiv längtan efter att dö. Ingenting är roligt, allt är jobbigt. Tom på energi. Känsla av att leva på övertid.

Hur upplever du ångestattacker? Skriker du/gråter/slåss eller liknande?
Det beror på vad det är för typ av ångestattack, men ofta skriker och gråter jag samtidigt som jag dunkar huvudet i väggen, ett desperat försök att fly från mig själv. Om någon håller fast mig får jag panik och kan slåss eller bitas för att ta mig loss, fast att jag egentligen inte vill skada någon annan. När det är så här har jag ingen som helst kontroll över mig själv.

Har du haft tankar på eller självskadat (för att minska psykisk smärta)?
Jag började skära mig i samband med min första depression när jag var 12 år. Jag visste knappt var självskadebeteende var, men kände att allting lättade. När jag inte har haft möjlighet att skada mig fysiskt har jag chattat med eller skickat avklädda bilder till olika män eller gjort andra saker.

Har du lätt för att gråta och visa känslor öppet eller “lider du i tysthet” alternativt skriver ut det här i bloggen istället för att prata/ta emot tröst.
Det har varit väldigt olika i olika perioder. Från jag var barn fram till alltid cirka 14 år mådde jag dåligt i tysthet, och kunde inte gråta. Efter det har det gått i perioder, men jag öppnar mig aldrig verbalt för någon jag inte känner mig trygg med. Dock är jag extremt svår att läsa av. När jag mår väldigt dåligt skrattar eller ler jag ofta, vilket helt missleder omgivningen. Ofta verkar jag då "glad" - och sedan smäller det.

Har du haft allvarliga tankar/planer på att skada dig själv/självmord? Om du haft det hur kom du ur dom? Pratade du med vänner/familj eller sökte du professionell hjälp?
När jag har varit deprimerad har jag haft konstanta självmordsplaner, som annars ligger latent och aktiveras väldigt lätt. Jag har försökt ta livet av mig flera gånger. Oftast har jag tvingats till hjälp inom slutenvården.

Lider du av morgonångest? Har själv haft detta helvetet till och från vidrigt att vakna med en sån smärta i bröstet utan “anledning”)
Jag har sällan morgonångest nu mer, men hade när jag var yngre. Det är verkligen inte kul.

Upplever du att många vänner tagit avstånd från dig pga av att du mått psykiskt dåligt?
Det är nog jag som har tagit mest avstånd egentligen, men visst kan jag uppleva det. Folk har inte vetat hur de ska bete sig mot mig mellan mina inläggningar. Både lärare och klasskamrater började bemöta mig helt annorlunda när jag gick i skolan. Men det handlar nog om okunskap och en rädsla för det man inte vet någonting om.

Skriver du privat dagbok? Om, skulle du inte kunna publicera någon text du vill dela med dig av.
Ja, det gör jag! Jag har skrivit regelbundet sedan slutet av 2010. Ofta när jag publicerar någonting här är det samma text som jag har skrivit i min dagbok, men visst kan jag göra det. Jag kan titta lite i mina äldre dagböcker också.

Blir du självdestruktiv i vissa situationer? T.ex dricker dig för berusad/överdiserat tabletter (ej suicidalt) eller utsätter sig själv för annan fara för att fly/dämpa tillvaron/ångesten.
Jag är ganska destruktiv överlag.

Har du eller lider du av sömnproblem? Hur yttrar det sig isf?
Mitt problem är inte längre att jag inte KAN sova, utan att jag ÄR RÄDD för att somna. Jag har inga problem med att sova på dagen när det är ljust, men på kvällen och natten avskyr jag det. Jag har också olika tvång kring att jag inte får sova för länge på morgonen, utan alltid gå upp i tid. Jag är LIVRÄDD för att försova mig och har varit det så länge jag kan minnas. Jag vet inte riktigt varifrån dessa rädslor kommer ifrån, men jag tror att det kan handa om en kontrollförlust om jag "är borta" under för många timmar. Jag är inte rädd för vad som händer runt omkring mig, men för vad som händer inuti. Jag har ofta haft fönstret öppet på vintern för att vakna så många gånger som möjligt på natten av att jag fryser. Kort och gott avskyr jag det där med sömn.
 
Tack för alla frågor!
Allmänt, Frågor och svar | | 2 kommentarer
Upp