Känslokartläggning 16 augusti (igår)

Jag har mått så fruktansvärt dåligt att hjärnan nu har stängt av mina känslor. Jag har kunnat tänka med huvudet, men jag har nästan inte kunnat känna någonting. Detta är ett slags dissociation, alltså hjärnans sätt att försvara eller skydda sig när det blir för mycket. Jag har varit totalt blockerad.

Min kontaktperson har länge tjatat på mig om att jag under hela dagarna ska skriva upp och kartlägga mitt mående för att lära mig att se mönster och förstå när det är dags att ta vid behovs-medicin, INNAN allting eskalerar, vilket uppenbarligen är helt omöjligt för mig att känna av och bedöma. Igår gjorde jag i alla fall skriv-uppgiften för första gången. Eftersom jag har dissocierat och varit blockerad nästan hela dagen ser det inte alls ut som det brukar göra och jag har haft svårt att skriva, men jag tänker att någon kanske finner intresse i att läsa resultatet ändå. Ska göra samma sak igen när jag har en mer "vanlig" dag.

16 AUGUSTI, SÖNDAG


Kl 08:30
Det känns som att någon har lagt ett lock över mina känslor.

Kl 08:30
Likgiltig. 

Kl 10:15
Jag gråter utan att känna någonting, för att jag inte känner någonting.

Kl 10:50
Det är ett trassel av mina känslor, samtidigt som jag är blockerad, samtidigt som tankarna är helt splittrade så att jag inte kan tänka.
Jag orkar inte vara jag.

Kl 12:10
Lätt euforisk. Alla negativa känslor är blockerade.

Kl 13:20
Börjar försiktigt känna starka känslor, men är fortfarande blockerad. Lätt ångest.

Kl 19:40
Det har inte gått att beskriva mitt mående de senaste timmarna. Det har varit för komplicerat. Det har pendlat och blockerats, pendlat och blockerats. Jag har känt, men inte känt på samma gång, och plötsligt var jag så intensivt glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. En halvtimme senare var jag nere i ett grumligt mörker, ett kaos av känslor som inte går att identifiera. Som gråa väsen som bara ligger där, lömska, stilla, tysta - vilandes, och väntar på bomben ska explodera. I hjärnan känns det som att det kryper spindlar. En del av min hjärna har färgats grön, och hela min hjärna har möblerats om. Mina tankar styrs av onda varelser, och jag har förvandlats till ett elakt monster. Det är bara en liten del som fortfarande är Lisa. Monstret har tagit över nästan helt.

Kl 23:00
Personalen ansåg att jag behövde medicin. Personerna i mitt huvud sa att jag inte fick ta emot medicin, men till slut gjorde jag det ändå. Då bröt helvetet loss. Vips, så låg jag bältad. Det hade aldrig hänt om jag inte hade tagit medicinen. Jag skulle aldrig ha tagit medicin från början.
(Förtydligande: "...för då hade rösterna inte urartat".)

----------------------

Så här kan det se ut när jag dissocierar - att känslorna mest ligger nere, och att jag hur jag än gör inte kommer åt dem för att hjärnan tycker att de är för hemska. Men det kan också ta sig uttryck på väldigt många andra sätt, och det kan vara väldigt mycket värre.
Allmänt | |
#1 - - Elin:

Usch, det där stadiet är hemskt! <3 När hjärnan stänger av...

Svar: Åh, vad skönt med någon som förstår, även om jag verkligen inte önskar dig det. <3
Lisa

#2 - - En annan Lisa :

Jag skrev en liknande lista fast över hur min dag såg ut på avdelningen. När jag låg i sängen och hur länge, när jag åt och hur mycket osv..
Jag gjorde det för att i efterhand när jag inte minns vad jag gjorde ska kunna få en bild över en typisk dag.
Superbra att du fann styrkan att göra din lista, det är allt annat än lätt!
En liten fråga, vad äter du för mediciner? Jag antar att du behöver dem men personligen så upplevde jag att jag blev mer lik mitt "vanliga" jag när jag tappade ner även om jag vägrade att tro att så var fallet. Ta hand om dig, jag tänker på dig! Styrkekramar

Svar: Vad bra att du också gjorde en lista! Det var en väldigt smart idé. Jag äter litium, Seroquel och Lamotrigin/Lamictal. Plus några vid behov och Omeprazol mot magkatarr. Jag har många gånger funderat på det, när man är mest sig själv, men i slutändan kommer jag alltid på att jag faktiskt verkligen behöver mina mediciner.
Stor kram!
Lisa

#3 - - Daniella 🌙:

Är det inte olagligt med bältning i Sverige?

Svar: Nej, det är det inte. Men enligt lagen får det endast tas till om man allvarligt riskerar att skada sig själv eller andra. Jag kan tycka att det missbrukas.
Lisa

Upp