Efter solsken kommer regn

Jag kraschade efter hypomanin i fredags, dag 8. Orkade ingenting. Var uppe och åt en gång i lördags, annars har jag varken fått i mig mat, mediciner eller vätska. Igår, måndag, kom jag och läkaren överens om att jag skulle ta mina mediciner och dricka vatten, men jag var så illamående att nästan allt vatten kom upp igen. Idag har jag sovit konstant för att kroppen är så trött och slut, men började äta halv portion till lunch. Livet känns väldigt stort, övermäktigt och hopplöst. Jag vill inte leva.
Allmänt | |
#1 - - Stajna Grrl:

Usch, vad jobbigt. Det kan bli så efter att man kraschar efter hypomani/mani. Kroppen orkar inte vara igång så länge. Jag har kommit till punkten där jag undviker manier så mycket det går, eftersom man blir så trött efteråt. Men även det går över, när man vilat upp sig! Hoppas du mår bättre snart.

Svar: Tack, fina du! Blir lite nyfiken. Hur undviker du manier?
Lisa

#2 - - Christian :

Hjärta till dig <3

Svar: <3
Lisa

#3 - - Stajna Grrl:

Jag försöker undvika manier genom att inte sluta med mina mediciner när jag känner att jag mår bra (vilket är lockande). Och så försöker jag se tidiga tecken på att jag börjar bli hypoman. Det är jättesvårt, men när jag känner små tecken som att jag börjar bli ofokuserad, slutar sova eller shoppar mycket så tar jag Zyprexa (typ 20mg) i några veckor och sen tar jag hjälp av närstående. De märker oftast mer än man tror.

När jag gick i psykoedukation fick vi göra planer för vad man ska göra vid en begynnande mani, hypomani eller depression. Först identifierar man hur man är som "normal". Sedan vilka ens första tecken är, och så vad man ska göra åt dem. Det kan vara att undvika att dricka alkohol, ta lugna promenader, undvika att gå på stan, lyssna på lugn musik, hålla rutiner, ta sin behovsmedicin för att sova, minska kaffe, begränsa aktiviteter, minska stimulans, inte försöka bli "högre" och att kontakta öppenvården. Gör man detta så kan man hindra att en lindrig hypomani blir värre, och förhindra kraschen efteråt. Du skulle kanske kunna göra någon liknande plan med din läkare, så att ni vet vad ni ska göra?
Kram <3

Svar: Det låter jätteintressant. Vilken hjälp det måste vara om man får kläm på det!
Lisa

Upp