Dunk dunk - Lisa

Inser att det inte håller att vara hypoman utan risk för att krascha efteråt, och den risken vill jag inte ta nu. Bad att få prata med läkaren idag istället för i morgon. Har fått insatt mediciner tre gånger dagligen för att kunna varva ner. Är bara rädd att de räcker... En av anledningarna till detta beslut är att jag inte vill äventyra min permission till boendet i helgen. Vill inte komma dit helt speedad och heller inte som ett vrak. Så även om det tar emot är detta nog det bästa beslut jag kunde fatta just nu...

Har under den här tiden även tappat ett dyrbart kilo genom mina promenader fram och tillbaka i korridoren i flera timmar varje dag. Ligger på BMI 15,8. Har ätit extra, men det har inte räckt. Syftet var absolut inte att gå ner i vikt, utan att bli av med all extrem överskottsenergi som hypomanin för med sig. Hela kroppen har verkligen skakat. Har varit så speedad att personalen har fått säga till mig att sluta jogga i korridoren... Har verkligen haft att lägga band på mig.

Nu ska jag att vara stillasittande och genom eget ansvar se till äta något extra varje dag (exempelvis en macka och en banan). Visst hade jag bara kunnat be personalen att lägga till ett extra mellanmål, men jag vill bevisa att jag under kontrollerade former själv kan ta ansvar för att gå upp i vikt och dessutom äta det jag känner för. Det är trots allt jag som ska klara av det de gånger jag dippar när jag väl har flyttat (vilket tyvärr garanterat kommer hända ibland). Nu vill jag bara upp i vikt så snabbt som möjligt. Jag vill att mina kläder ska passa igen och att jag ska få börja träna. Det är inte kul när andra patienter frågar om jag har anorexia. Det känns lite som ett misslyckande och jag känner mig uthängd.

Så nu är det ännu mer mat som gäller, och det känns bra. Jag är övertygad om att jag klarar det. JAG tror på MIG!