En skitdag
"Jag visste att det skulle bli så här. Jag visste att det är fel på min kropp. SKJUT MIG! Min kropp klarar inte av mat. Jag kan inte äta. 7 hekton visade vågen upp. Trots att jag inte har fullt matschema. Jag visste det. Det är fel på min kropp. Jag kan inte äta. Min kropp klarar inte av mat. Något är fel. Det går inte. Jag kan inte."
Det blev ingen frukost igår. Och ingen lunch.
Och ingen frukost idag. Och ingen kvällsmat heller.
I morse blev jag bältad. Fick en injektion Zyprexa.
Hela min värld är i bitar. Varje vaken sekund på dygnet är fullkomligt outhärdlig. Smärtan inuti har ihjäl mig. Jag klarar inte mer. Jag står inte ut. Jag är på väg att bryta ihop hela tiden. Jag kommer aldrig ta mig ur det här. Det går inte. Jag önskar inget annat än att jag dör.
Tänkte skriva för att önska dig ett gott nytt år men det hörs nog lite okänsligt just nu.
Du måste känna det som om världen håller på att gå under, i alla fall för din del.
Ibland tycker man att det verkar gå bättre och sedan halkar man ner i hålet igen som man precis var på väg upp ur.
Så ligger man där nere igen och allt känns hopplöst.
Fast det finns en fördel med att vara på botten.
Det kan bara gå åt ett håll då, nämligen uppåt!
Så håll i även om det känns dåligt just nu. Det nya året blir bättre ska du se.
Jag antar att du inte precis är ute och skjuter raketer ikväll, men jag hoppas att du ligger tryggt och lyssnar på din favoritmusik.
Känner du att det lättar så skriv bloggen full och överfull. Eller skriv till någon du känner för att lätta ditt hjärta.
Jag antar att du har min mejladress så vill du skriva privat får du gärna det.
Nå, det var kanske inte mycket tröst det här men du ska veta att jag och säkert andra också tänker på dig och önskar dig allt väl...