Ksos

Det gick åt helvete på DBT-gruppen idag, andra gången jag var där. Jag fick en kraftig panikattack och krossade ett prydnadsglas på ren impuls. Jag hade ingen som helst kontroll över mig själv eller vad jag gjorde, jag bara skakade och skrek. Det var fruktansvärt. Nu mår jag katastrofalt. Jag skäms och känner skuld inför de andra i gruppen och för glaset som gick sönder. Jag är så jävla värdelös.

Allt är bara svart. Hopplösheten håller ett fast grepp om mig. Självmordstankarna är starka. Min dödslängtan är enorm. Jag vill bara ha ihjäl mig själv med en gång. Jag orkar inte mer. Jag vill aldrig vakna mer, aldrig finnas mer. Jag står inte ut! Jag vill bara brännas upp och grävas ner i jorden, försvinna en gång för alla. Det vore det bästa för mig, men för alla andra också. Jag är som en parasit som bara förstör. Jag har kostat samhället en massa pengar utan att ge någonting tillbaka. Jag är som en rånare. Jag är värdelös. Jag borde inte finnas. Jag borde bara dö.

Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Jobbigt :( kommer du få fortsätta i gruppen trots detta?

Svar: Ja, det kommer jag.
Lisa

#2 - - Nathalie:

kämpa på, de kommer en dag då det är värt allt slit. kram

Svar: Tack och kram!
Lisa

#3 - - Anonym:

Som vanligt får du allt serverat. Vilken annan person som helst hade blivit avstängd efter en sådan händelse i en DBT-grupp.

Svar: Jag VET.
Lisa

#4 - - M:

Det är faktiskt sant. Dom tar inte lätt på sådana händelser i grupp. Just för att man kan trigga och få andra att gå bakåt i sin itveckling. Jag skulle själv inte vilja gå tillbaka till en grupp om jag visste att det fanns en person som var så utåtagerande. Jag kan förstå att du på avdelningen inte "tänker" när du krossar porslin, för det är en händelse o plats som blir återkommande. Men när du är på en ny plats så krävs det faktiskt mer tankeverksamhet för att göra som du gjorde. Jag har länge oxå tänkt att jag inte kan hjälpa eller att det inte är "jag" som gör sakerna. Men det är det, ångesten är en kännsla. Inte en annan person. Du lyckas ju kontrollera andra kroppsliga funktioner. Försök tänka på det.

Svar: Jag VET. Jag är inte korkad. Jag och min individualterapeut jobbar nu ENBART med hur det ska fungera i gruppen.
Lisa

#5 - - Holger:

Hej!
Vad vill egentligen anonym med sin kommentar?
Sänka en medmänniska som redan mår dåligt?
Klart att det kan gå snett ibland, att man faller.
Man mår som en skit efter en sådan händelse. Skäms och vill bara gömma sig.
Då känns det skönt om någon istället för att peka finger hjälper en upp igen.
Vi är alla lika mycket värda.
Om så Lisa eller någon annan så faller tusen gånger, hjälp den personen upp.
Inget annat så säg några vänliga ord, det betyder oerhört mycket ibland...

Svar: Tack så HEMSKT MYCKET för din kommentar! Den betyder jättemycket.
Lisa

#6 - - E:

Jag tror anonym menar att som M skriver: så skulle faktiskt alla andra som gjorde sånt bli avstängda för i DBT finns strikta regler och bygger på eget engagemang. Dessutom får hon allt serverat. Det finns inte nånting hon måste ta ansvar för. Det heter inte "ett glas gick sönder". Hon slog sönder det!

Svar: Fast jag får faktisk inte ALLT serverat. För varje sak jag "får" måste jag komma med en motprestation. T.ex för att få åka till DBT:n måste jag göra eller låta bli att göra vissa saker. För att få åka till boendet får jag inte bli bältad. För att få gå ut på innergården finns det regler jag måste förhålla mig till. Bryter jag mot dessa regler dras vad det än må vara in. Jag kämpar som ett as.
Lisa

#7 - - Anonym:

Som jag förstått det har du/ Lisa en slutenvårdsplats, en plats på ett boende och en öppenvårdskontakt (DBT n). Det kostar mer än 10 000 kr per dygn. Det är vad jsg menar med serverat. Det är orättvist. Det är det faktiskt. Ditt/ Lisas liv är värt lika mycket som alla andras. Men varför är ditt liv mer värt än miljoner andras? En plats på ett LSS - boende kan inte tvingas på nån, och man kan heller inte tvingas till öppenvård. Därför skulle du/ Lisa kunna tacka nej till boendet och DBT och kosta hälften så mycket.

Svar: Ja, jag vet att jag är dyr. Jag vet att jag genom åren har kostat samhället en massa pengar. MEN - det är inte förrän nu jag får rätt hjälp, alltså DBT:n. Jag kan inte rå för att hjälpen inte har kommit förrän nu och jag KÄMPAR verkligen i DBT:n för att få ett drägligt liv. Varför skulle jag tacka nej till ett boende jag vill till mer än något i världen?
Lisa

#8 - - Anonym:

(Ps o nej jag behöver inte läsa bloggen o det kommer jag inte fortsätta göra heller men läste igenom en del och reagerade.)

#9 - - Holger:

Hej!
Får bara säga att anonym är helt underbar på att ge sjuka människor dåligt samvete.
Enkel matematik här:
En sjuk person kostar 10.000 per dygn.
Sjuk person tackar nej till hjälp, besparing 5000!
Nästa logiska steg är ju att inte få någon hjälp alls, då sparar vi 5000 till!
Då är vi nere i noll, bravo!
Fast den sjuka personen bidrar ju trots det inte till samhället genom att jobba.
En sådan där tärande figur som ligger oss andra till last.
Hur löser vi det?
Hm, nazisterna hade ett så kallat eutanasiprogram.
Det gick ut på att avliva alla mindervärdiga sjuka.
Så det blir ju nästa logiska steg här. Eller?
Det är en mycket, mycket obehaglig väg anonym så smått börjar vandra på.
Vem vill leva i ett samhälle där allt räknas i pengar, även människor och vård?
För att inte tala om hur det känns för en enskild individ som kämpar.
"Jag är inte värd någonting. Jag bara kostar. Jag bara är ivägen. Det är bättre för alla om jag bara försvinner..."
Så snurrar tankarna och att då få höra någon mer eller mindre hålla med, det är sånt som kan sluta väldigt illa...
Var lite positiv istället.
" kämpa på, du klarar det! Du är värdefull! Vi stöttar dig! Ramlar du så hjälps vi åt att komma upp igen! "
Det krävs unga, gamla, sjuka, friska, glada, sura, smala, tjocka människor för att göra ett bra samhälle. Alla är lika mycket värda och alla bidrar vi på vårt sätt.
Lisa gör så gott hon kan, det gör vi alla. Hade situationen varit den omvända hade i alla fall jag varit väldigt glad om någon kramat om mig och hjälpt mig. Om det så bara är med vänliga ord och kommentarer på en blogg:-)
Allt går inte och ska inte mätas i pengar. Då blir det ett kallt samhälle och kalla hjärtan.
Lisa skriver en blogg. Jag läser ett inlägg och blir påverkad. Nästa dag kanske jag besöker en vän jag inte sett på länge som har det svårt. Han blir jätteglad och istället för att bli en skolmördare börjar han ta tag i skolan, påverkar andra som i sin tur sprider positiva ringar på vattnet.
Och allt började med att Lisa skrev ett inlägg på sin blogg.
Något skruvat kanske, men det jag vill få fram är att det är så mycket vi alla kan bidra med och allt kan inte räknas i pengar:-)
Så till Lisa skulle jag vilja säga: Glöm bort de negativa kommentarerna. Vi är alla värdefulla, även och kanske speciellt du som har det svårt. Livet är en lång och ibland krokig väg att gå. Då blir det lättare och roligare om vi hjälps åt, var och en på sitt sätt:-)
Tack och hej leverpastej!

Svar: TACK, TACK, TACK! Du är UNDERBAR!
Kramar
Lisa

#10 - - Anonym:

http://www.doktorn.com/artikel/varje-stroke-kostar-hundratusentals-kronor-för-samhället DETTA KAN ANONYM LÄSA

#11 - - Rebecka Andersson:

Hej!
Rebecka heter jag och jag går tredje året på Rudbecksgymnasiet i Örebro. Tredje året betyder att jag ska göra ett gymnasiearbete och jag har valt ämnet ätstörningar och undrar om du skulle kunna tänka dig att ställa upp på att svara på ett par frågor då jag upplever att du har en del erfarenhet av ämnet?
Mitt arbete kommer handla om hur ätstörningar, framförallt Anorexi och Ortorexi, uttrycker sig i vardagen för unga kvinnor, och varför så många drabbas. Därför vill jag intervjua personer som har/är drabbade eller anhöriga till personer med ätstörningar.
Du kommer självklart att få vara anonym!
Du når mig på [email protected]
Med vänlig hälsning,
Rebecka!

#12 - - Anonym:

Fast du har tidigare skrivit att du inte velat ha dbt innan när du blivit erbjuden det.

Svar: Ja, det stämmer. Jag förstod inte hur bra DBT är, såg inget hopp.
Lisa

#13 - - Sara:

Du fick ju åka på permission fast du blev bältad?
Skönt iaf! Njut

Svar: Ja, mot att jag gjordd andra "utmaningar" fick jag åka ändå. :)
Lisa

#14 - - Anonym:

Somvaddå?

Svar: Kan inte se vilket inlägg du skrev på.
Lisa

#15 - - Anonym:

Vad fick du göra för att få åka på permission när dom sagt att du inte får bli bältad.? För mig är det inte förhandlingsbart om jag bryter några av läkarens o mina överenskommelse så jagade gärna vetat vad du gör för att få åka på perm ändå. Tror vi ligger på samma sjukhus men inte samma avdelning jag ligger på ö sjukhuset

Svar: Jag skulle äta på porslin fram till permissionen. Det må låta simpelt, men det är faktiskt inte så lätt.
Lisa

#16 - - Anonym:

Åh! Bra att du klarade det. Jag får inte ens porslin i vanliga fall så då kan jag nog inte använda det. Men tack för svar! :)

Svar: Tack själv, blev glad!
Lisa

Upp