Krasch

Det höll i ett och ett halvt dygn på boendet, sedan kom polisen och körde mig till PIVA. Där var jag i ett och ett halvt dygn innan de skickade mig i ambulansflyg tillbaka till psyk i min hemkommun. Nu är jag i här. Allt är hopplöst, ingenting fungerar. Jag klarar inte av mig själv, och ingen vet hur jag ska kunna bo på boendet eller hur vi ska gå vidare. Världen är upp och ner. Jag är i tusen bitar.

När vi flög önskade jag ingenting annat än att vi skulle störta.
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Men oj, usch vad jag lider med dig ❤ Varför var du tvungen att åka med flygplan? Brukar man inte åka med polisen till en annan ort?

Svar: Jag har faktiskt iiingen aning. Det är ett mysterium i mitt huvud också. Men en skötare sa att det är billigare än bil om man åker över en viss strecka, men för mig låter det väldigt konstigt. Dessutom fick en kille ända från Stockholm komma bara för att åka med mig från sjukhus till sjukhus. Och de var utöver honom tre personer i flyget. Alla ska ha lön. Nej, jag får inte ihop det. Smidigt var det i alla fall. Tog 35 min istället för 2,5-3 timmar.
Lisa

#2 - - Viljaleva.devote.se:

Jag tycker inte det är bra med att du varit så länge på psyk o alla övergrepp de gjort med dig. Inte konstigt att det blir så kämpigt med boendet. Man blir bara förvarad på psyk. När ska det egentligen bli så att man får vård istället? Riktigt jävla illa med svensk psykiatri. Så ohumant det kan bli. Jag är livrädd för psyk o skulle aldrig våga bli inlagd. Därför när jag mår så sämst är det väldigt sällan jag söker vård pga rädsla

Svar: Jag tycker inte att man ska vara rädd för att söka vård om man behöver. Alla är inte inlagda i ett år. De flesta blir inte bältade. Sedan är det helt rätt att det fattas resurser. Här finns det inte ens en psykolog och det i kombination med personalbristen gör att det mest blir förvaring och justering i mediciner. Men jag skulle absolut inte råda någon till att inte söka vård.
Lisa

#3 - - MissManic:

Men hjälp, vad hände, som gjorde att du ens blev hämtad (om du vill berätta).
Men oavsett - var rädd om dig!!

Svar: Ååååh, jag lyckas inte förklara i skrift denna gång. Hur jag än skriver blir det bara fel.

Det var en situation som började med ett elakt Facebook-meddelande från en annan boende som har bott där längre, om att jag "tog" personal som hon behövde (eftersom jag har personal dygnet runt), och då blev jag ledsen eftersom jag redan känner mig så otroligt mycket i vägen och till besvär och att jag inte borde vara där för att jag bara förstör för alla, och sedan spårade det bara ur.
Lisa

#4 - - Malin:

Var det inte liiiite häftigt mitt i allt elände att få åka flygplan? Styrkekramar <3 <3

Svar: Haha, jo! Och det tog 35 min istället för 2,5 till 3 timmar.
Lisa

#5 - - Viljaleva.devote.se:

Nej såklart att det inte är så ofta det händer. Men jag är livrädd för att bli inlagd pga hur jag blivit behandlad o vet många som är rädda just för hur de blivit behandlade. Så jag söker helst inte vård o om jag gör det så ser jag till att ha en plan för att inte bli inlagd. För ingen får göra så mot mig igen. Klart man ska söka vård om man behöver men tyvärr är så många rädda att de helt enkelt inte gör det

Svar: Förstår dig. Tyvärr. Men det finns bra hjälp också.
Lisa

Upp