Dagbok: Lördag 11 juli

Hopplösheten skriker i hela mig. Den här gången kommer det inte att gå. Den här gången dör jag.

Allt ser så fint ut från utsidan. Inuti finns det inte mycket hopp kvar. Jag är ensam i ett svart universum. Jag är förlorad, förtvivlad - jag har gett upp. Vad jag än säger nu kommer ingen förstå.

Det här är min sista tid i livet. Jag vet inte om det är dagar det handlar om. Jag vet bara att det är kort.

(Tack till dig som upplyste mig om att en del i förra inlägget kunde upplevas triggande för folk med självskadebeteende. Kram!)
Allmänt | |
Upp