Dagbok: Lördag 11 juli
Allt ser så fint ut från utsidan. Inuti finns det inte mycket hopp kvar. Jag är ensam i ett svart universum. Jag är förlorad, förtvivlad - jag har gett upp. Vad jag än säger nu kommer ingen förstå.
Det här är min sista tid i livet. Jag vet inte om det är dagar det handlar om. Jag vet bara att det är kort.
(Tack till dig som upplyste mig om att en del i förra inlägget kunde upplevas triggande för folk med självskadebeteende. Kram!)