Flyttstress

Maten är tuff. Jag ligger precis på den övre viktgränsen vi kommit överens om att jag ska få ligga under, och det är INTE läge att passera den och börja göra ändringar i matschemat nu. Inte i samband med flytten när det jag redan måste lägga all kraft jag har på att klara mig igenom den. Om någonting måste vara stabilt när jag flyttar så är det maten.

Jag har under en tid känt att jag vill sluta med mina mediciner tvärt. Dels för att jag är instabil så att humöret nu svänger, och hade jag inte haft mina stämningsstabiliserande skulle jag troligen kunna varva upp vilket hade varit skönt - men medicinerna gör att jag inte kan. Det är precis som när man håller på att nysa utan att det går, då vill man bara att det bryter ut. Så är mitt mående. Jag varvar upp, men inte tillräckligt, och det är fruktansvärt att ligga i något mellanläge och bara pendla när kroppen egentligen vill reagera på ett annat sätt. Jag vill bli dunderuppvarvad eller hypoman och bara känna mig euforisk och bli oslagbar. Om jag mår lite bättre kan jag ju lika gärna må jättebra, eller hur?

Största anledningen till att jag vill bli uppvarvad eller hypoman är dock egentligen inte det. Det är för att överleva flytten. Är jag uppvarvad klarar jag allt, och flytten kommer bli så fruktansvärt jobbig. Jag vet verkligen inte om jag pallar. Jag vill inte sluta med medicinerna för alltid, utan bara så att jag blir uppvarvad under själva flytten, och därefter börja ta dem igen och bli stabil. Men det går inte. När jag skrivs ut kommer jag få ÖPT, alltså tvångsvård i öppenvården. Då bestämmer läkare vilka "regler" som ska gälla när jag är utskriven, och följer jag inte dem läggs jag in med LPT (tvångsvård på sjukhus) direkt. Jag vet inte exakt vad som kommer gälla för mig, men en av sakerna kommer vara just att jag måste ta mina mediciner. Så jag kan inte sluta. Får helt enkelt ta till en annan plan.

Min kontaktperson försöker få mig att inse mina begränsningar, men jag kan inte acceptera att det finns så mycket jag inte klarar av. Jag säger heller inte självmant till när jag mår dåligt, för då måste jag erkänna det för mig själv - och allt måste vara perfekt.

Nästa vecka ska jag på nattpermission till boendet två nätter. Ser verkligen fram emot det. Första natten stannar min kontaktperson över, och andra natten sover jag där ensam med boendets personal, och blir sedan hämtad av någon från sjukhuset. Det är nervöst, men upplägget känns bra. Förhoppningsvis får jag dit lite möbler jag har ställt i pappas källare också.

Hoppas nu att ingenting går snett.
Allmänt | |
#1 - - anonym:

hola, tänkte bara uppdatera om mig som jag lovade jag skulle göra (om bup och det där); fick komma dit på ett akutmöte typ då jag egentligen hade tid om 2 veckor, och fick utskrivet fluoxetin och theralen så nu hoppas jag det blir lite bättre!:)

Svar: Åh, vad bra! Hoppas verkligen att medicinerna hjälper.
Lisa

#2 - - En annan Lisa:

Hej Lisa, Jag fann över en slump din blogg och började läsa den. Har redan hunnit gå igenom alla inlägg (började igår dvs mitt liv är tragiskt). Jag ser att du tyvärr har råkat ut för bältning otroligt många gånger och det hugger i hjärtat av att läsa det! Jag har en liten fråga till dig.. Jag har (enbart) blivit bältad en gång helt i onödan i min mening. Det jag reagerade mest på var att läkaren med en gång sa "Du får ligga här i minst 4h då får vi se sen" Är det inte tänkt att man ska ligga så lite som möjligt?! Kan en läkare i förväg bestämma tiden?! Har begärt ett journalutdrag och det står det helt "naturligt" "bältning - 4h ordinerat". Har du varit med om det någongång? Känner mig så kränkt. Ta hand om dig fina du!

Svar: Hej. Vad kul att du vill läsa igenom bloggen!
Du har helt rätt. Jag tror INTE att det där är tillåtet (men kan inte garantera). Vad jag vet ska man släppa upp en patient så fort den är lugn. Jag har aldrig råkat ut för exakt det, men har fått ligga för länge. Har du funderat på att anmäla till IVO?
Kram
Lisa

#3 - - Anonym:

Hej! Ja men precis, tills man är lugn igen och inte mer. Jag blev ju drogad när jag fick höra att jag skulle ligga där i 4h då jag fick panik. Resultatet blev att jag somnade efter 2h men vaknade till då och då när nytt vak kom in. Så med andra ord var jag inte såvidare omständig...
Det här hände 2010 och när jag nu har begärt ut journalen så har de såklart inte dokumenterat de "bra" sakerna jag gjorde utan bara alla "fel" så jag framstår som en rejält sjuk människa. Hoppet känns litet med reaktion från IVO när det blir ord mot ord :-( Varför kunde inte någon av all personal se det jag såg?! Det gör mig så besviken när man ska försöka få en bra relation till dem med tillit! KRAM

Svar: Vad beklagligt detta är. Fan alltså. :(
Kram
Lisa

#4 - - Anonym:

hur går det för dig nu?<3 fungerar maten okej som du var orolig för att den inte skulle göra? <3 kraam

Svar: Hej, fina du. Jag har inte flyttat, så maten fungerar fortfarande. I övrigt går det bra. Mycket att tänka på.
Kram
Lisa

#5 - - Klara :

När flyttar du? :) Hur har du det nu? Jag håller tummarna för att det går bra och att maten fungerar även när du kommer till ditt nya ställe <3 Men jag tror att du kommer klara det galant, och då menar jag inte att allt måste gå perfekt eller bli bra direkt, men jag tror och hoppas att det kommer bli tillräcklgt bra! <3 Jag känner inte dig men har läst din blogg ett tag och tycker att du verkar så himla härlig. Du skriver så bra och fint och verkar också vara så medveten om dig själv! <3 Och det gör att jag verkligen tror att det kommer blir bättre för dig en vacker dag <3 Även om jag vet hur svårt det är att se det när allt känns som tyngst.. <3 Kram och sov gott inatt :):)

Svar: Hej! Åh, vad glad jag blir för din dina kommentar. Jag flyttar nu på söndag, alltså i morgon.
Jag har det hyfsat bra. Det känns så skönt att komma härifrån. Men jag vill faktiskt inte bara bort, utan jag vill TILL någonting också. Och ge det här en stor ärlig chans. Förutsättningarna för att det ska bli bra känns stora.
Kram
Lisa

Upp