Ge mig en pistol och jag skjuter mig själv
Allt är totalt svart. Jag vill bara dö. Jag klarar verkligen inte av att leva mer. Det enda jag önskar är att brännas upp och grävas ner i jorden. Få frid och slippa leva och aldrig vakna upp igen.
Efter läkarsamtalet idag var jag på väg att hoppa ut genom ett fönster. Läkaren fick tag i mig när jag var halvvägs ute, men hon lyckades inte få ner mig själv och storlarmade så att folk kom springandes från alla möjliga avdelningar. Sedan blev jag bältad.
Jag vet inte vad jag ska göra. Hela mitt inre skriker att jag inte orkar mer. Jag lever på övertid. Jag står inte ut. Jag skulle aldrig blivit född.
Hej fina.
Jag fann din blogg för några dagar sedan och har sedan dess läst alla inlägg som har lagts ut sedan start. Jag vill berätta för dig att jag kan relatera till dig på så många plan, jag har också varit i mökret och blivit en del av den nästan. Det kanske är lite så än idag, men bättre. Jag vet att de orden är så klyschiga och saknar någon mening. Men det är sant fina du, du kommer må bättre. Jag vill också säga till dig att jag tycker att du är otroligt stark, trots att det känns inte alls så. Men du lever idag även fast du känner så otroligt mycket sorg och lider så mycket, det gör ont i mitt hjärta även fast vi ej känner varandra. Men du är en människa, du har en själ. Jag vet hopplösheten du känner. Att livet just nu är kanske mer som ett ekorrhjul och det blir aldrig bra. man blir besviken, man gör saker, man längtar efter att göra destruktiva handlingar. Men fina, de dagar du tycker att du inte har lyckats med någonting i livet, de dagar du gör dig till en sådan liten människa som möjligt och de dagar du vill ge upp är faktiskt de dagarna då du har lyckats med den svåraste uppgiften av alla: du överlevde. Tack för att du överlever. Jag kan lova dig att en dag så överlever du inte bara, du kommer leva då.