Instagram: @dunkdunkdagbok
Jag vet att sådana här inlägg är jättetråkiga, men nu publicerar jag ett ändå.
Jag vill bara påminna om att jag har ett Instagram-konto också, som heter @dunkdunkdagbok. Där visar jag tjejen bakom "Lisa". Ibland publicerar jag samma inlägg där som här och ibland skriver jag om annat. Ni är hur som helst hjärtligt välkomna att hoppa på mitt lilla tåg om ni vill.
Sedan tänkte jag fråga om det är någonting speciellt ni undrar över eller om det finns något särskilt ni vill att jag ska skriva om. Lämna bara en kommentar så ska jag se vad jag kan göra!
Kramar,
Lisa
P.S. Till er som vet mitt riktiga namn; skriv inte ut det bland kommentarerna! Alla sådana kommentarer måste jag ta bort, och det är så tråkigt när många av dem är så himla fina. Här heter jag helt enkelt Lisa. :)
Hej Lisa!
Vad roligt att få önska ett inlägg :) Jag hade gärna velat läsa och gärna se en tilllbakablick från när du var inlagd på BUP-akuten. Gärna tillsammans med bilder från perioden och avdelningen för att göra inlägget mer levande och visuellt.
Du är oerhört begåvad när det kommer till att uttrycka dig i text och sätt ord på dina tankar och känslor. Om du skulle välja att skriva om dina upplevelser inom
den barnpsykiatriska slutenvården hade det varit intressant att ta del av äldre dagboksinlägg från perioden och eventuellt (OM du vill och känner dig bekväm) journaler, läkarutlåtande eller liknande från vårdpersonal.
Hur såg en vardag ut på en låst barnpsykiatrisk avdelning? Och hur var det för dig? Vilka rutiner, regler, tvångsåtgärder, straff/belöningar och liknande jobbade man efter på avdelningen?
Kanske behövs det sättas en TW i ett sådant inlägg och självklart bestämmer du vad du vill dela med dig av. Istället för att utelämna eventuella händelser som kan uppfattas som stötande omnämn det istället i en eventuellt TW i början. På så sätt kan dina läsare själva välja att avstå om de vet med sig att det gör dom mer skada än nytta att läsa.
Du har (tyvärr) mycket men oerhört viktigt erfarenhet gällande den barnpsykiatriska slutenvården. Hur förhöll sig personalen till patienterna? Vilka regler fanns uttalade mellan vårdare och patient t.ex vid
ångestattacker, självskador/impulser och destruktiva både utåtagerande samt introverta beteenden?
Hur såg personaltätheten ut dag/nattid och hur upplevde du personalens kompetens, synsätt och bemötande gällande psykisk ohälsa hos unga. På vilket sätt involverades och fick dina föräldrar ta del av information gällande ditt mående och behandling när du var under 18 och inlagd.
Fanns det möjlighet och uppmuntrades patienter som vårdades under en längre period på avdelningen till att delta i skolundervisning, aktiviteter, träning, terapi/gruppsamtal eller liknande? Hur "integreras" barn/ungdomar på avdelningen och vilka regler fanns det gällande klädsel, relationer, aktiviteter och ungänge mellan patienterna?
En annan fråga jag undrat över är LPT gällande BUP och vuxenpsykiatrin. Hur fungerar och fungerade det rent praktiskt med personalen under t.ex toalettbesök, duschning och ombyte? Har respekteras ens intigritet (eventuellt inte respekteras) Finns möjlighet till kvinnlig personal vid dessa tillfällen, är du iakttagen vid alla tillfällen och finns möjlighet om du önskar till rakhyvel för att exempelvis raka benen?
Mycket av vardagliga bestyr och privatliv tas föregivet i min och många andras vardag och det får mig att reflektera över hur det sett för dig. Har du fått möjlighet att delta i matlagning, utflykter, bio/simhallsbesök och banala saker så som städning och tvättning t.ex
Jag önskar dig allt gott!
Styrkekramar från Wilma.