Leva med ätstörningen
Jag kommer troligen aldrig bli frisk från min ätstörning. Det har jag vetat själv så himla länge, och igår bekräftade en klok person som känner till min problematik väl mina tankar. "Ätstörningen blir du nog kanske aldrig av med. Du kommer troligen alltid bli "lite smal" då och då, men så kanske det får vara." Det var en sådan lättnad att äntligen höra någon annan säga det. Uttrycka precis det jag själv har gått och burit på i mina tankar så himla länge. Innerst inne vill jag inte ens bli frisk.
För mig kommer det handla om att hålla sjukdomen så mycket i schack att jag kan ha ett så normalt liv som möjligt. Att lära mig leva med den utan att gång på gång hamna på sjukhus. Dessa tankar har jag bearbetat och vant mig vid för längesedan. Och accepterat. Jag kommer vara sjuk. Fine. Men jag lovar att göra det bästa utav det.
Om du redan har bestämt dig för att du inte vill bli frisk så är det väl inte så konstigt om du inte blir det? Ingen kan ju tvinga dig. Vill du bli frisk så går det, du är inget hopplöst undantagsfall, men du måste såklart tro på det och kämpa.