Hypoman och jävligt lycklig

Jag är hypoman. Mår så bra så det liknar ingenting. Det känns som att hela jag ska sprängas av lycka och som om jag svävar 10 centimeter över marken. Allt går i en rasande fart. Samtidigt tar det på krafterna att ha så extremt mycket tankar i huvudet. Det är verkligen tusentals. Jag hinner inte tänka klart en tanke innan det kommer en ny och så blir alla tankar liksom halva eller ännu mindre och jag blir sittandes och bara stirrar, för jag hinner inte med.

Kroppen går på högvarv. Hade tidigare vilopuls på 124 och allt jag äter går rakt igenom kroppen. Mår också sjukt illa. Har ingen aptit. Är extremt rastlös och har promenerat i korridoren i timmar, ändå tar energin inte slut. Behöver medicin för att kunna sova och har svårt att tygla mig när det kommer till att inte typ tvångskrama folk för att jag är så himla lycklig. 

Ändå är situationen under rätt bra kontroll. Har blockat kontakter som skulle kunna vara destruktiva för mig för att inte ångra mig i efterhand, och har gått med på att ta lite lugnande för att hålla mig på jorden. Är även beredd på att kanske behöva försöka medicinera bort hypomanin (trots att jag inte vill) om det inte lugnar sig, för att inte hamna i ännu en depression. Men jag avvaktar lite. Just nu vill jag bara njuta!
Allmänt | |
#1 - - Maria:

Det var jag själv förra veckan. Det är underbart, men fruktansvärt jobbigt också. Det sliter på den fysiska orken som inte riktigt finns. Men man får väl ta vara på den stund som man känner sig lycklig. Jag hoppas att det inte blir så jobbigt för dig sen <3

Svar: Tack. <3
Lisa

Upp