Dunk dunk - Lisa

Jag är som en tickande bomb. Jag är så glad och "fin" utåt nu, pratar med personalen och är social. Men inombords byggs det bara på mer av allt kaos och det känns som att jag snart kommer explodera. Jag har blivit mer och mer impulsiv sista tiden och måste anstränga mig till max för att kunna stå emot, men jag orkar snart inte mer. Självskadeabstinensen är enorm. Det känns som att hela jag rasar inuti. Att hela mitt inte rämnar.

Jag vet inte hur länge till jag kommer orka att hålla mig i schack. Jag vill krossa porslin, kasta blomkrukor, äta tvättmedel, dricka handdesinfektion, spara tabletter, skära mig, hoppa från balkongen, dö. Men jag håller ihop mig. Och ju mer jag håller ihop mig, desto mer rasar jag, för jag har mindre och mindre kraft att hålla ihop mig med kvar.

Jag klarar snart inte mer. Jag står inte ut. Jag är så himla förstörd, ledsen och förtvivlad. Inuti värker det så mycket att smärtan nästan känns fysiskt. Ta bort mig från mig själv.