Ledsen

Jag vet inte vad jag ska skriva... Jag har så mycket som behöver komma ut att jag inte får fram ett ord.

Jag mår så otroligt dåligt. Depressionen har blivit värre. Jag går bara ner mig mer och mer. Det är svårt att komma upp på morgonen. Livet är ett svart helvete. Jag ser monster och döda lik. Det är outhärdligt varenda sekund. Jag är inne i en helt annan värld där ingen når mig. Jag orkar inte svara på sms eller kolla sociala medier. Jag har så olidligt ont inombords. Orkar inte sitta upp i sängen. Jag äts upp inifrån. Snart finns det ingenting kvar av mig. Jag vill inte ha något mer förflutet bakom mig. Jag vill bara dö.

Jag vill flytta nu, direkt. Jag står inte ut med att träffa personalen på 366. Jag står inte ut med ovissheten inför hur det kommer att se ut på 363. Jag orkar inte vänta mer. Jag vill bara få komma bort och börja om. Börja där inte alla känner mig. Kunna välja att inte släppa in någon alls. Att inte låta någon lära känna mig. Inte låta någon komma nära. Jag vill till 363 nu.

Jag vill inte ha hela nya avdelningen som kontaktpersoner. Jag är förtvivlad, nästan skräckslagen. Så många nya människor som ska gräva i mig. Fråga om jag har husdjur, vilken som är min favoritmat, vad jag lyssnar på för musik... Jag står inte ut vid tanken. Jag vill inte. Vill inte, vill inte, vill inte. Tårarna rinner när jag skriver det här. Det hade varit en sak om en eller två personer som frågade, men inte alla. Nej. Det går inte. Går inte, går inte, går inte. Jag vill inte. Ta bort mig. Jag vill inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill bara försvinna.

Allmänt | |
#1 - - Sara:

Jag förstår att du mår jättedåligt. Det är inte konstigt alls, ovisshet är värst. Och det är verkligen inte roligt att vara på sjukhus och vara beroende av andra människor. Hoppas du mår bättre snart och kan vara mer på boendet.

Har du hört att det ska starta en enhet i Göteborg för personer med svårt självskadebeteende? Vad tycker du om det? Om du orkar svara, hur skulle du önska att en sådan avdelning ser ut? Jag är med på mötet inför uppstarten (som tyvärr inte sker förrän tidigast efter nästa sommar) så tar gärna emot input.

Kramar till dig!

Svar: Tack för din omtanke!
Nej, det hade jag inte hört. Men det låter ju jättebra! Det kanske skulle kunna vara något för min syster... Vilka åldrar ska det bli? Hur länge är man där?
Jag vet inte riktigt hur en sådan avdelning skulle se ut... Det här finns det nog inte pengar till, men jag låtsas att vi lever i en drömvärld. Då vore det kanske bra att dela upp enheten i tre, där de sjukaste hamnar på en avdelning, de som kommit lite längre på en annan avdelning och de som kommit längst på en ytterligare. Detta för att man inte ska trigga och dra ner varandra. På den första avdelningen skulle allt ätmaterial vara i plast och på de andra i porslin. Sedan skulle det finnas gott om personal så att man kan få stöd när självskadeabstinensen kommer. Avdelningen skulle vara DBT-inriktad. Det skulle finnas läkare, psykolog, kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterskor och skötare. Det skulle finnas planerade aktiviteter att göra för att fokusera på någonting annat än att må dåligt. Viktigt att få in så mycket positivt och friskt i tillvaron som möjligt. Möjlighet till t.ex pysselrum. Sedan skulle det finnas ett strukturerat program kring hur man tar sig från avdelning ett till tre. Personalen skulle jobba lågaffektivt enligt Bo Hejlskov Elvéns metoder. Ja... Det är ungefär vad jag kommer på nu.
Lisa

#2 - - Sara:

Tack för ditt svar! Tycker du har många bra synpunkter och man ska ha drömmar och visioner för en sådan här grej. Det är svårt att säga hur det kommer att bli men just olika personalkategorier (läkare, sjuksköterskor, sjukgymnast, arbetsterapeut osv) ska finnas, även som behandlingspersonal och bemanningen ska vara hög. Även DBT-tänk kommer genomsyra avdelningen och jag hoppas på lågaffektivt bemötande. Tror detta är något som det kommer pratas mer om. Det ska även finnas aktiviter, pysselrum och gym mm.

Avdelningen kommer i dagsläget bara ta emot vuxna patienter, alltså över 18 år och det ska vara ett riksupptag. Eftersom det rör sig om cirka åtta platser är det alldeles för lite med tanke på behovet men det är i alla fall en början. Förhoppningen är att fler landsting ska följa efter.

Återkom gärna om du har fler synpunkter eller tankar!
/Sara

Upp