"Du borde skämmas!"

Det har hänt en sak och jag är hysteriskt ledsen, slår min huvudkudde i väggen (så som läkaren har sagt att jag ska göra) och både gråter hysteriskt och skriker. Jag glider till slut ner på golvet och lägger mig med kudden under huvudet och fortsätter gråta och skrika där. Detta pågår i över en timme. Under tiden händer följande:

Personal 1: Sätter sig med öronproppar i öronen och tittar ner i sin mobiltelefon.

Personal 2: Kommer in, säger upprepade gånger att jag är barnslig, har ett barnsligt beteende och att jag minsann borde skämmas! Lämnar mig sedan gråtandes på golvet och går ut ur rummet.

Personal 3: Får öronproppar av föregående personal, stoppar dem i fickan och kommer fram till mig. Sätter sig på golvet och börjar stryka mig över ryggen. Allt eftersom blir jag lugnare och till sist har jag slutat gråta nästan helt.

Utifrån det här förstår jag inte hur i all världen viss personal tycks tro att jag kan vända mig till precis vem som helst?

Vad är era tankar kring det här?

Allmänt | |
#1 - - Amanda CL:

mina tankar kring det här är att det är fruktansvärt att det går till såhär, det ska INTE få gå till såhär! Och jag känner att jag även måste skriva att jag tror på dig! (läst din blogg i det tysta rätt länge). Du är värd sååå mycket bättre än att behöva vara där och stå ut med deras svinga beteende.
jag vet själv hur jävla svårt det är att komma ut ur den onda spiralen, att det oftast känns som att det aldrig kommer ta slut, men tro mig: du KOMMER må bättre!!! Det bästa tipset jag någonsin har fått, men som jag tyvärr tog till mig ordentligt ungefär 7-8 år efter att jag fick det, va att låta allt ta tid och inte ge upp under tiden.
Du kommer komma ut från avdelningen, du gör framsteg hela tiden känns det som när jag läser.

Vill peppa dig, men blev nog en rörig kommentar :P men som sagt jag tror på dig!!!

kram

Svar: Tack så hemskt mycket! Din kommentar är guld. Kram!
Lisa

#2 - - Anonym:

Samtidigt som jag tucker det är fel avpersonalen att säga att du är barnslig så måste du oxå säga till att du vill att dom sätter sig hos dig o stryker dig på ryggen om du vet att det hjälper. Du måste säga vad det är du vill istället för att bara räkna med att dom ska veta. Du verkar ju veta tydligt att du inte vill att dom ska ha i öronproppar och ignorera dig. Samtidigt har läkaren sagt att du ska slå kudden i väggen o då kan ju personalen inte göra så mycket. Tror det viktigaste i sådana hör lägen är att säga vad det är du vill. Du vet ju uppenbarligen vad du inte vill. Det är svårt och jobbigt, jag vet det o jag menar inte denna kommentaren som något pekfinger men jag tror nog att personalen lider mer med dig än vad du tror även om dom är utbildade så är dom ju bra människor och din situation är väll dessutom ganska ovanlig Iom att du varit på avdelningen så länge. Om du inte i stundens hetta kan säga vad det är du vill så gör det när du är lugnare. Jag tror det "ignorerar" dig oxå för att du så smått måste ta egna steg o ansvar för ditt mående. Nu kände du ju hur du vill och inte vill bli behandlad, då måste du oxå förmedla det. Om du gör din del - förmedlar hur du vill bli behandlad i en situation så får dom ta ansvar för att uppfylla det.

Svar: När man är så upprörd att man bara ligger och gallskriker är man tyvärr inte kapabel till att förmedla vad man vill - man kanske inte ens vet förrän det händer. Åtminstone var det så för mig.
Kram
Lisa

#3 - - Maria:

Vad jag tycker, det är att personal 1 och 2 borde skämmas. Att nr ignorerar dig totalt är väldigt förolämpande. Nr 2 har jag själv fått höra, av en läkare! Det gör ont som fan för då man mår så där så är man absolut inte barnslig och borde skärpa sig utan man visar att man behöver stöd och medkänsla. Det är så tråkigt att läsa att personer som jobbar inom vården gör så här. Jag är själv sjuksköterska och skäms över de "kollegor" som beter sig så. Vad bra att det fanns någon som gav dig stöd tillslut.

Svar: <3
Lisa

#4 - - Anonym:

Det förstår jag, men nu i efterhand så prata med personalen. Berätta att det hjälpte dig i den situationen. Personal 1 och 2 framför allt behöver veta om det. Om dom vet det till en annan gång så kanske dom kan hjälpa fig tidigare. Det ska ju inte vara så att du ska må dåligt och ligga och skrika och behöva få vänta på att "rätt" personal kommer. Om inte annat så kan du ju ta upp det på ett läkarsamtal, så får läkaren se till att personalen vet vad dom ska göra som är bäst för dig. Så slipper du oxå känna att du "säger hur dom ska jobba" för det är svårt. Hoppas du kan göra det så att dina ångestattacker kan om inte minska i antal så i alla fall bli kortare.

Svar: Tack så jättemycket för den här kommentaren. Den kan vara till stor hjälp.
Lisa

#5 - - Anonym:

Berätta gärna om du pratade med personal eller läkare och hur det gick.

#6 - - Anonym:

Jag blir så arg!!! När jag hör hur dem beter sig 😠 är så ledsen för din skull och förstår dig. Är labil sig och mår skit, fan hur kan man vara så äcklig om dig. Många styrke kramar till dig

Svar: Tack. <3
Lisa

Upp